en nedfryst tanke smälter långsamt
inte som blomblad till jorden,
i stadig takt
känsla, vänsla? hörnet kramar någons axlar
finns det nog med hörn åt alla?
suddig lyfter dimmbanken från kullerstensbeklädda bakgårdar;
ett andetag för att sedan kyssa hustaken
och om de inte fanns skulle trädtopparna istället få mer av
sin beskärda del
men människan är inte vacker
är det då bara tur att vissa tankar är
så spröda, sköra, oformbara och villiga att de kan fylla den rollen
utan motiv?
I cannot live without having you in my head; chasing the fires and causing the jolts of life between me and reality everytime I look down on my hands...
H