Världens minsta folkmusikorkester tog igår nya tag i tyglarna och den här gången var alla mirakulöst riktigt varma och glada i fingrarna. Speciellt jag kanske (förlåt fröken flöjtist).
när tiden har halkat ur sikte och ett sorgeklätt ansikte
skymtar i det nya fönstret
har krigsbytet redan blivit tingat av högre makter
likt en dödsdömd poet kan inga andra kedjor binda
än den egna bottnen
- allt för att lätta ett fågelhjärta
svulten och förbi kan jag inget annat göra
än att drunkna i din blöta hud, sugas in i ditt vakuum
och låta fingertopparna glida av badkarskanten
rädda mig inte
H