Idag hade vi sista collegespelningen med Greyhound Shaped Ornaments, det gick väl helt ok men det var rätt stressigt innan. Glömda gitarrer, borttappade synthar, nyskrivna låtar - och som grädden på moset hade vår keyboardist glömt bort att vi hade spelning och istället stoppat kroppen full med sprit, piller och annan skit igår och utan att ha vetat varför själv hamnat i Glasgow. Så när vi ringde imorse och undrade var han var undrade han lite chockat varför vi ringde, kom in 2, bokstavligt 2 minuter innan det var dags att gå upp på scenen och visste knappt vad han skulle göra. Jag kan bara undra varför en så otroligt begåvad ung kille, "bara" 18 år, spenderar sitt liv och sina pengar på droger och som gammeltant kan jag bara inte låta bli att tycka att det är ett sånt slöseri. Kanske är jag gammalmodig och följer inte riktigt med i svängarna, men för mig är det så långt borta, ofårståerligt och ogreppbart liksom. Inte ska väl jag säga att jag är lugnast eller oskyldigast i världen, men vissa stunder inser jag vilken trygg och skyddad uppväxt, utan missbruk och utan droger, jag har haft och hur mycket jag verkligen borde uppskatta den.
Det får bli allt för ikväll, jag ska öva lite folkmusik innan jag släpar mig till sängs med min migrän som sängkamrat. Lägger upp lite bilder från båda spelningarna snart.
H
