it's times like these you learn to live again...it's times like these you learn to love again

Perth är en Cittaslow-stad. Vi är inte helt säkra på vad det betyder, men vi har fått för oss att det har med ekomedvetenhet och fair trade att göra. Kanske inte. Men ändå. I lilla Perth finns det i alla fall en mycket liten hälsokostaffär och mittemot den finns en annan, likadan, fast mer medicinsk. Dit gick jag idag. Först till den ena, sen till den andra. Ekovänligt schampo utan en massa tillägg, deodorant utan aluminium och alkohol. Glutenfritt bröd, örtte, soyayoghurt med bärsmak och ägg. Tyvärr inte äggfria. Nu tänker ni kanske att jag har gått och blivit hälsogalen alternativt superallergisk mot allt möjligt. Men lugn kära ni, jag bara provar. Utesluter det ena efter det andra för att se om det förbättrar min hälsa. Och bättrar på mitt ekotänk. (Förlåt mamma, jag vet att man inte får säga tänk!) Och så tänker jag såhär: ibland ska det vara lite dyrare. Det kan vara värt det. Inte för att jag har stora resurser; det handlar mer om att känna sig bekväm med sina inköp. Min filosofi lyder: om du har råd att köpa dyra produkter kan du lika gärna köpa ekologiskt/fair trade. Har du inte råd är det helt okej att köpa det allra billigaste, bara du inte lägger pengar du egentligen inte har på exempelvis "finschampo" bara för att det är en märkesvara. Lägg det miljövänliga alternativet i korgen istället. Toapapper t.ex. Alla bäckar små.

Det får räcka med föreläsning för idag. Jag är ju trots allt bara människa. Och jag har inte insett förrän nu vad de andra alternativen innebär. I've got a lot to learn...

Ps. Jag och Therese har börjat magdansa på hemmaplan. Kolla in den här videon för att se exakt hur synkade och graciösa vi är när vi står och vevar på armar och ben i vardagsrummet varje morgon: http://www.youtube.com/watch?v=XOMtF6irGNg
Pps. vårt band Halfland finns äntligen på myspace. Titta gärna in och lyssna! www.myspace.com/halfland

H

vintern kommer att fråga vad vi gjorde om sommaren

Imorse vaknade jag upp till en randig himmel samtidigt som jag läste om de 500 000 zigenska offren under förintelsen. Det går inte att bortförklara, och de är fortfarande avskydda i nästan alla europeiska länder; de får varken gottgörelse eller ursäkter. För de är ju zigenare - en enorm skillnad. Som flyktingar har de ingen chans, som nomader får de inte längre leva, inget land vill ha dem som sina medborgare, lagen påtvingar dem bofasthet och med det faller deras arbetskunskaper bort. Det enda de har är sina traditioner och sina familjer; det enda de äger som ingen kan ta ifrån dem oavsett hur mycket lidande vi utsätter dem för. Med ett så smärtsamt historiskt förflutet kan och vill de bara leva i nuet, där det finns nog med svårigheter ändå. "Alltför ofta är modet att dö en rädsla för att leva." - Pulika


Jag själv är skräckslagen inför livet; jag ser döden som en trygg plats där alla bördor får sjunka bort från mina axlar och där jag äntligen får andas fritt utan påtryckningarnas korsett. Men det senaste halvåret har jag med nyöppnade ögon personligen sett hur vilan förtär och slukar upp både glöd och lågor, engagemang och självförtroende. Född under lathetens tecken har jag aldrig nånsin längtat efter att stiga upp ur vilans och avslappningens varma vatten och istället vara aktiv; förrän nu. Ett av de fundament som utgjort mig i min allra renaste form har helt abrupt bytts ut och jag inser för var gång det händer att allt är föränderligt - och det är inte döden, bortfallet, som skrämmer oss: det är livet.

H

I know it well

Julen kom och julen gick. Snön ligger kvar men kylan avtar. Mina tankar svallar som vågorna och jag är så tacksam att jag har världens bästa familj bestående av människor från all världens hörn. Det (och Grey's Anatomy säsong 2 & 3) måste vara världens bästa julklapp!

För att vara traditionen lojal tänkte jag skriva en liten lista, mest bara för att fylla ut lite men också för att ett nytt år bör invigas med en uppräkning av det föregående årets bragder och bravader.

2010 års bästa

- konsert får nog bli den Liam tog mig till på vår första dejt i Glasgow. Republic of Strings var det nog.

- spelning är förutom Sverigeturnén att vara förband åt Andy Irvine och Solas (även om de var divor) på Ballyshannon Folkfestival på Irland.

- boende. Efter 2 hopplösa sådana hittade vi äntligen en våning som passade vår lilla familj. Röda väggar och stans bästa utsikt; I'm not complaining!

- resa får nog bli ett annat år. Kanada & Island, vi ses en annan gång. Men kanske att jag ska lyckas få till Skottland i år haha?

- överraskning är att vi ska få tillökt i vår fint brokiga lilla familj. Jag tycker fortfarande att ungen ska heta Hannah. Åtminstone i andranamn.

- ära var när jag ombads att skriva om min tid i Skårekyrkan i deras 150års jubileumsbok. Fulast bild hade jag också!

- film. Into The Wild kanske. Eller Small Engine Repairs. Eller Fantastic Mr Fox. Sen står ju förstås Festival alltid med på listan...(ja Linn, Malin och alla ni andra skeptiker - JAG TYCKER DEN ÄR BRA!)

- kap. Får man säga att man har "kapat" världens finaste pojkvän? Inte för att jag förtjänar honom, men han är visst ändå min...

- fynd är billig bacon. Tragiskt men sant. Vore jag rik skulle jag köpa närproducerat och rättvisemärkt hela tiden, men...Jag fyndar hela tiden. Allra ödmjukast förstås.

- smeknamn är det helt oslagbara Tamagotchi som en viss bibliotekarie har anhållit efter diverse tester. Tessagotchi funkar också bra. Eller Gilmore Girls-älskaren. Välj själv.

- varumärke är mitt och Linns framtida sådana. Vi vet inte riktigt vad det blir och heller inte riktigt hur vi ska bryta oss ur denna idoldyrkan av en viss Mia och Klara, men en dag är det våra namn som ska synas på tv-skärmarna. Linn & Hannah - the movie?

- överraskning nr 2 blev att jag lärde mig att spela fiol igen. Och bättre dessutom. Efter 13 år är det äntligen roligt!

- bok är definitivt Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst. Jag ska inte skända och kalla det bibel, men det är ruggigt bra.

- kurs går till Ekofilosfi A! T.o.m. på distans är jag helt fångad.

- löfte blir just nu med tanke på omständigheter och redan någorlunda fattade beslut att jag ska börja använda min hjärna. På riktigt alltså.

H

att använda det du har

Jaha, så då var man hemma då. Eller inte hemma, för dit har jag ju inte hittat än.

Snön virvlar och likaså ensamheten som kryper i väggarna om natten för att påminna mig om att jag är sårbar; att jag genom att förlita mig på andra inte kan komma dit jag vill och vara den jag vill vara. Det är skitjobbigt, för jag vet hur det ska vara - hur jag ska vara, men ändå dras jag ner i gamla mönster och överskuggas av förstelnade orosmoln. Vad är bra för mig, för oss, vilken stig kommer att leda mig dit jag vill? Är det stigen rakt ut i skogen eller den överfulla storstadsgatan? På den sistnämnda befann jag mig idag och kände hur det riktigt sved och bländade av att se alla dessa blonda, perfekta, materialistiska människor. Och jag säger inte att jag är bättre, jag har själv vandrat utmed skyltfönstrena och trånat, det är inte det. Men av egen erfarenhet har jag nu äntligen fått börja lära mig om hur vackert och enkelt livet kan vara när pengar bara är pengar och inget annat. Mina drömmar är inte byggda på pengar, även om det förstås är något som det oundvikligen är svårt att klara sig utan, men de står och faller inte på dem. Pengar är bara pengar och t.o.m när vi fick skrapa ihop vartenda öre (eller pence) i somras för att kunna köpa mat för hela veckan var jag lyckligare än på länge. Lyckligare än jag visste.

Och jag tänker och funderar; vad är det jag kan göra som jag är bäst på? Hur kan jag förändra min egen inställning och genom det må bättre och kanske tillslut kunna älska mig själv? "Var sjyst mot dig själv" är en väns ord som aldrig kommer att suddas ut från mina smutsiga tankehörn. Kanske borde jag städa lite oftare, kanske borde jag prestera lite mer för att det skulle se lite bättre ut på ytan, men hur sjyst är det egentligen? Jag behöver inte vara den jag tror att jag måste vara, fast det är så lätt att glömma. Jag får vara den jag vill, hur jag vill, om jag vill. Genom att vara den som är den riktiga jag hjälper jag ju också dig och alla de andra som jag kommer att möta på min stig. För bara genom att vara sig själv kan man ha tillräckligt med rum för andra. Det blir mindre själviskt, smutsigt och krystat då. Tror i alla fall jag.

Så, vem är du?

H

(I'm dreaming of) a white Christmas...

Julklappspackningen är i full gång, pepparkakshuset har dekorerats, lussebullarna blev lyckade (tro det eller ej) och nu är stora frågan - ska vi lyckas ta oss hem på fredag?!

Och nej Nordman, nu har du fel. Har man is på insidan av fönstret OCH 4 tröjor på sig har det inte med kläderna att göra utan vädret. Men förutom detta undantag har du alltid rätt!

H

pocket tissues

Har sitter jag pa collegebiblioteket utan svenska bokstaver och gramer mig over morgondagens spelning da terminens brakforkylning visst har bestamt sig for att bryta ut JUST NU! Attans ocksa! Jamrans elande! Jarnspikar! Sen kan jag inga fler snalla dumma ord.

Imorgon ar det en vecka kvar tills flyget forhoppningsvis lyfter och tar oss osterut och hemat, men vadret har ju varit en riktig pina dessa 2 senaste veckor sa lite orolig ar jag allt. Men idag borjade det toa (alltsa smalta och ingen annat!) efter ett par dagar med mer an -10 grader. Det kanske inte later sa kallt for er kara nordbor, men for oss med englasade fonster och vinterkladerna pa annan ort har det varit rejalt kyligt. Haromnatten da det var -20 var fonsterrutan helt tackt av is - PA INSIDAN. Det otroliga var att det inte smalte heller forran framat lunchtid dagen efter. Bildbeviset befinner sig pa kameran hemma, lagger upp den nasta gang. Burr, bara tanken pa att behova ga ut och ga i 40 minuter for att komma hem och in i varmen far mig att vilja flytta pa alla bocker om vaxter har pa bokhyllan bredvid och gora mig ett litet krypin dar jag kan ga i ide tills bibliotikarien kommer och sager till. (Tur for mig att jag kanner dem allihopa...)

HELLER DO

Nej, nu ska jag bege mig hemat och baka lussebullar. Wish me luck!

H

vi har bara varandra

1:a december, snökaoset fortsätter, vi går mestadels sysslolösa, julkänslan är väl kommen och snart är det bara 2 veckor kvar tills jag befinner mig i ännu mera snö och Svea Rike. Pappa har ju faktiskt varit uppe och skottat på garaget TVÅ gånger nu! De flesta julklapparna har införskaffats och jag har minst dubbla lager på mig och ändå fryser jag om tårna. Ikväll blir det förhoppningsvis bio, om det inte är stängt pga snön förstås. Jag längtar så till att träffa er alla! Och så tänker jag förstås lite extra på Mia Skäringer som verkar ha haft det tufft på sistone - jag tipsar innerligt om hennes bok! Man inser något varenda gång man plockar upp den. Och förhoppningsvis är det jag och Linn som sitter på första raden i Karlstad i mars och skrattar och gråter.

VI HAR BARA VARANDRA

H