jag har visst en ryggrad

Miniuppdatering: jag ar for tillfallet hemlos och bor darfor hos (kanins) alla slaktingar och vanner. Dessutom ar messmoret slut.

Men oroa er inte kara vanner; det som inte dodar gor dig bara starkare. Eller som Leif hade sagt: "Det som inte dodar ar skont".

On the bright side ska jag kolla pa lagenheter imorgon tillsammans med min forhoppningsvis nya combo och gar allt som vi hoppas kan vi flytta in om ett par veckor. Om inte far jag val fortsatta snylta pa manniskor i min omgivning tills jag traffar en rik och stilig skotte som har ett slott med 32 sovrum. Sa pa ett eller annat satt loser det sig nog ;)

Fy vad konstigt det ser ut utan [oaw], [eowh] och [oeh]. Haha, hipp hipp flashback nagon?!

H

Ps. For er som undrar over rubriken blev jag idag anklagad for att inte ha nagon ryggrad. Det tyckte jag var lite roligt, for den personen har uppenbarligen inte sett detta: www.youtube.com/watch?v=cPuSB1WnEsc
(sista 18 sekunderna)

if today was perfect there would be no need for tomorrow

Som vanligt har jag ont i rumpan efter att ha suttit på golvet för länge. En liten parentes bara. Helgen har spenderats i Loanhead tillsammans med diverse släktingar och framförallt min 77-åriga faster som fortfarande kan ta foten över huvudet. ("Fortfarande" säger jag som inte ens når mina egna tår.) I skolan idag hade vi en något oförberedd redovisning, och jag som brukar kunna chansa lite när det gäller att tala inför andra insåg plötsligt när det var min tur att prata att mina anteckningar var på svenska = snabböversättning i huvudet samtidigt som jag försökte prata. Ni som känner mig vet ju om min (o)simultanförmåga, så ni kan ju tänka er...Haha, men nu är det i alla fall över! Imorgon ska jag fika med en tjej som också behöver flytta: håll tummarna allihopa!

Du kan inte vara min spegelbild;
Ändå ser jag mig i din blick.
Du är stark, säkrad, redan där
jag –
styrka är min svaghet, ankarlös, på viljans villande väg
ändå ser jag mig själv i dig,
hos dig;
trots att du inte
Kan vara min spegelbild

H

underdrift vs överdrift

Sammanfattning av de senaste dagarnas händelser:




= inte mycket har hänt. Eller jo, men det kan jag ju inte skriva här ifall Malin aka "Feltolkaren" råkar titta förbi! *host host* På tal om host; det verkar visst höra hösten till...

Idag har jag i alla fall bestämt mig för att leta reda på ett nytt boende pga några otrevliga incidenter med min värdfamilj. Inget jättedramatiskt, bara att hon skriker lite för mycket. En känslig själ som jag är blir jag så traumatiserad och det påverkar min skaparanda. Okej nu överdriver jag (som vanligt), men helt ärligt har jag inte jättemycket till övers för människor som får raseriutbrott 3 gånger om dagen. (Bara för att jag aldrig blir arg...)

Imorgon är en ynka liten fjuttdag i skolan och efter det är jag ledig hela helgen för att åka till min kära faster Hilhoggs i Edinburgh. Yippee!! (Men hjälp vad jag överdriver idag!) Och stackars Ben, han vet inte vad han ska kalla mig så han kallar mig sin "lesbian relative" (=lesbiska släkting för alla som inte förstår = Linn)

Nonsens eller icke nonsens, det är frågan.

H

Ps. Jag dödar dig Linn om du inte kommenterar. Och jag överdriver inte.

Update: dagens låt = "Sitting on the dock of the bay" med Otis Redding. Makalöst.

you look like the silent type

Huset har de senaste dagarna varit invaderat av småbarn som börjar gråta när jag kommer, därför har jag tagit skydd inne på mitt rum (både för deras och min skull). Men jag har gjort det rätt hemtrevligt härinne; har lagt en filt och kudde på golvet och har godis i byrålådan och bra böcker en armlängds avstånd bort + utmärkt musik i hörlurarna så än så länge går det minsann ingen nöd på mig.

Gårdagen spenderades först med att skriva en musikhistorieuppsats om tidigt 60-tal och bl.a. folkrörelsen i USA. Framåt kvällskvisten träffade jag några kompisar och vi gick till "The Twa Tams" och lyssnade på nåt halvbra band och pratade om livet, kärleken och musiken. Eller snarare: de pratade om sina gamla flickvänner och jag var förstående och hjälpsam, som vanligt. Psykolog nästa? La vie Bohème!

Jag har nu i alla fall tagit mod till mig och presenterat mig för mina lärare och oroväckande nog verkar inte en enda av dom veta om att jag är från Sverige. Man kan ju undra vem sjutton det egentligen var som godkände min ansökan?!

Imorgon är det skola från 8.45 till 18.00 och jag längtar! (Nej, jag har inget liv...än)

Dagens inlägg får avslutas med denna fantastiskt smickrande bild och ett Bob-citat:


What good am I if I'm like all the rest...
...What good am I if I know and don't do,
If I see and don't say, if I look right through you,
If I turn a deaf ear to the thunderin' sky,
What good am I?
H

eyes like arrows

ett olevt liv ligger övergett i dikesrenen
tillsammans med gårdagens nyhet
stinkande, oiögonfallande, förbrukad skönhet
panttiden gick ut igår

H
den stickande känslan av uppgivenhet lämnar inte min kropp än på länge...

telefonstolpar

På ett fält på andra sidan motorvägen satt pojken med sitt munspel som för tillfället var hans enda konkreta kompanjon, förutom alla fiktionella själsfränder runtom jorden som han skapat. Livets fortsatta kamp mot att jämnas med marken stannade upp efter ett spräckt tonfall och allt kunde väl inte fortsätta som vanligt men gjorde det ändå. Det ensamma hjärtat öppnade sig och skrumpnade i ett och samma andetag och tillitens konst var som bortblåst. Men vart tog den vägen? Och vad skulle komma i dess ställe? Poeterna skavde vidare och ord som aldrig skulle yttras skrevs ner om pojken, om sagan och om slutet. Om han som lever i döden. Leve döden!

Och en dag ska Bob Dylan dö. Vad gör vi då? http://www.youtube.com/watch?v=pJv1J7ijuaY

H

jag fick aldrig dig

en liten dikt om trötta fötter efter ett par timmars promenerande:

Hur långt dina fötter än bär dig
kommer platsen där du sätter dig ner vara ingenting
i jämförelse med vad du föreställt dig och fortsatt att vandra för.
Den stillhet och tystnad du sökt dränks av buller,
framför dig är ett hav av spikar - du har redan känt deras sylvassa udd.
I friheten finns det ingenting att fly ifrån
så när du väl sätter dig ner har du vandrat i timmar utan mål.
Solen som värmer ditt tidlösa ansikte är dock densamma.

1960talet ekar i mitt huvud.

H