Breathe out so I can breathe you in.

Carey Mulligan and Ryan Gosling. Drive.

H

I'm not afraid to go, but it goes so slow

we're breaking down

and if there was an antidote
I'm not sure that I would take it
getting what we want is just as bad
'cause then we have to like it
naked people taking over the world
with armours and swords
impatience and blood
spilling over

we're breaking down

straight lines causing chaos

H

I'm pushing an elephant up the stairs

Bra låt!
En till!
Det är lördag, vinterkallt och öppet, julstjärnorna är snart på plats och ikeamadrassen har införskaffats inför kommande helgers finbesök. Jag är trött, har ont i huvudet men mår trots detta bra. Igår klippte jag mig; och jag menar verkligen "jag" som i "mig själv". Gick nämligen till nån liten salong runt hörnet här som drevs av en kvinna som kanske inte var alltför säker på sin sak. Eller hon var säker, men hade fel. Så när jag kom hem fick jag jämna till det lite med nagelsaxen - annars hade jag ju behövt gå runt med snedlutat huvud för att kompensera asymmetrin. Såhär blev det iaf:

Så får ni en skymt av mitt utomordentligt fina duschdraperi på köpet också.
Nu borde jag plugga. Fast det borde jag alltid.

25 past eternity. About time.

H

jag trodde kärlek som din var lätt att fånga nu

Om all mat man äter är gul/beige (bananer, pannkakor, kyckling, äppelmos och oboy - och ja, allt ätes tillsammans) av ren slump, behöver man variera sin kost bättre då? Jag kanske borde fråga min vän och släkting dietisten..?

Helgens fest var episk. Trots att jag avskyr alla som använder sådana ord, gör jag det nu själv som den hycklare jag är - så bra var det! Kvällens citat och motto: är man ful så har man kul! (tolkades som "full" av vissa.)
Jag har inte skrattat såhär mycket. På länge. Läääänge. Det här var senast:



och det här var nu:
Jag får en smygande känsla av att ett stort mått trötthet spelar in, men också sällskapet (som fyller 30 år imorgon: hurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurrahurra!)

Nu undrar ni säkert om jag inte har något bättre för mig än att skriva hurra 30 gånger på en blogg bara tre personer läser. Jo, det har jag. T.ex. att ha lite ketchup på mina pannkakor. Röd är väl också en näringsgrupp?

Och så borde jag förstås plugga. Jaja, sluta tjata, jag ska. Snart. Jag ska bara...

H

this is a dream, right?

Från en sekund av drömsk himmelhet, fingrar på min rygg som långsamt släpper taget, till en attack av din efterträdare; din omedvetet utskickade representant. Men jag faller inte för det den här gången, vägrar vara lättlurad.

I will break like glass if you throw me once again
but I think I have wings, like an angel.

So use them.
Jag har fastnat.

H

take me back to the place I found

Three Blind Wolves får säga det åt mig:
Don't leave, we need you.
Don't leave, we need you.
Don't leave, I need you more.
...
The sound of the storm.
...
I had no dreams last night. (Too many snarare...)
A dream, what does that feel like to you?

Ja, jag vet att jag måste sluta spela död men jag jobbar på det - ok?
Det är inte lätt att vara svår.
Jag sitter här med en riktigt kladdig och seg känslogröt i knät, försöker särskilja det omrörda och pussla ihop vilken känsla som hör till vilket minne. Jag är bitter och erkänner det villigt. Och jag är inte rolig att vara med längre, inte vild - bara disträ och lättuttråkad. Livet, hoho - vart är du? Ja, ja, jag vet...ta mig inte på allvar. Det gör jag så bra själv.

H

be realistic = see reality my way or die!

Coldplay paralyserar mig. Och José Gonzales. Drar direkta tidsbroar till den smärtsamt ljuva tillvaron där inget och allt var förutbestämt och det fortfarande låg ett skimmer över det. Över dig och över mig. Lite lätt rosa sådär.

Denna Man, D.M., Dylan Moran......livar upp stämingen ytterligare:

"Go and get a job, go and find a flat, find somebody else, put them in the flat, make them stay, get a toaster, get on the bus, go to work, sit down, pick up the thing, go blank, scream internally and go home, listen to the radio, look at the other person and think "Why? Why did this happen?", go to bed, lie awake at night, get up, feel groggy, put the things on (your clothes, whatever they're called), go out the door, go to work, same thing, same people again, it's real, it is happening to you. Go home again, sit, radio, dinner, mm, gardening, gardening, gardening, death."

(Men varför ser han ut som en shetlandsponny Therese?! Åh, tupiskt...)

H