be realistic = see reality my way or die!

Coldplay paralyserar mig. Och José Gonzales. Drar direkta tidsbroar till den smärtsamt ljuva tillvaron där inget och allt var förutbestämt och det fortfarande låg ett skimmer över det. Över dig och över mig. Lite lätt rosa sådär.

Denna Man, D.M., Dylan Moran......livar upp stämingen ytterligare:

"Go and get a job, go and find a flat, find somebody else, put them in the flat, make them stay, get a toaster, get on the bus, go to work, sit down, pick up the thing, go blank, scream internally and go home, listen to the radio, look at the other person and think "Why? Why did this happen?", go to bed, lie awake at night, get up, feel groggy, put the things on (your clothes, whatever they're called), go out the door, go to work, same thing, same people again, it's real, it is happening to you. Go home again, sit, radio, dinner, mm, gardening, gardening, gardening, death."

(Men varför ser han ut som en shetlandsponny Therese?! Åh, tupiskt...)

H