Tro det eller ej, men jag har inte försvunnit. Har bara haft en helt otroligt trevlig och intensiv sommar med mer skratt än någon kan önska och begära. Och nu går sommaren mot sitt slut, löven har redan börjat släppa sina grenar och jag anstränger mig för att hitta tillbaka till vardagen. För jag har lovat mig själv att jag verkligen ska försöka - att det alltid blir som roligast då.
Nyss hemkommen från Baskien är jag också, innan dess Åby, Fjällvattnet, Uppsala och Sollefteå. Jag har flyttat, ska snart flytta igen och inser att ingen har så rätt som pappa ibland: "Home is where the heart is..." Och mitt hjärta är på många ställen, men det behöver inte jag vara. Jag kan få stanna också.
H
