jag har visst en ryggrad

Miniuppdatering: jag ar for tillfallet hemlos och bor darfor hos (kanins) alla slaktingar och vanner. Dessutom ar messmoret slut.

Men oroa er inte kara vanner; det som inte dodar gor dig bara starkare. Eller som Leif hade sagt: "Det som inte dodar ar skont".

On the bright side ska jag kolla pa lagenheter imorgon tillsammans med min forhoppningsvis nya combo och gar allt som vi hoppas kan vi flytta in om ett par veckor. Om inte far jag val fortsatta snylta pa manniskor i min omgivning tills jag traffar en rik och stilig skotte som har ett slott med 32 sovrum. Sa pa ett eller annat satt loser det sig nog ;)

Fy vad konstigt det ser ut utan [oaw], [eowh] och [oeh]. Haha, hipp hipp flashback nagon?!

H

Ps. For er som undrar over rubriken blev jag idag anklagad for att inte ha nagon ryggrad. Det tyckte jag var lite roligt, for den personen har uppenbarligen inte sett detta: www.youtube.com/watch?v=cPuSB1WnEsc
(sista 18 sekunderna)

if today was perfect there would be no need for tomorrow

Som vanligt har jag ont i rumpan efter att ha suttit på golvet för länge. En liten parentes bara. Helgen har spenderats i Loanhead tillsammans med diverse släktingar och framförallt min 77-åriga faster som fortfarande kan ta foten över huvudet. ("Fortfarande" säger jag som inte ens når mina egna tår.) I skolan idag hade vi en något oförberedd redovisning, och jag som brukar kunna chansa lite när det gäller att tala inför andra insåg plötsligt när det var min tur att prata att mina anteckningar var på svenska = snabböversättning i huvudet samtidigt som jag försökte prata. Ni som känner mig vet ju om min (o)simultanförmåga, så ni kan ju tänka er...Haha, men nu är det i alla fall över! Imorgon ska jag fika med en tjej som också behöver flytta: håll tummarna allihopa!

Du kan inte vara min spegelbild;
Ändå ser jag mig i din blick.
Du är stark, säkrad, redan där
jag –
styrka är min svaghet, ankarlös, på viljans villande väg
ändå ser jag mig själv i dig,
hos dig;
trots att du inte
Kan vara min spegelbild

H

underdrift vs överdrift

Sammanfattning av de senaste dagarnas händelser:




= inte mycket har hänt. Eller jo, men det kan jag ju inte skriva här ifall Malin aka "Feltolkaren" råkar titta förbi! *host host* På tal om host; det verkar visst höra hösten till...

Idag har jag i alla fall bestämt mig för att leta reda på ett nytt boende pga några otrevliga incidenter med min värdfamilj. Inget jättedramatiskt, bara att hon skriker lite för mycket. En känslig själ som jag är blir jag så traumatiserad och det påverkar min skaparanda. Okej nu överdriver jag (som vanligt), men helt ärligt har jag inte jättemycket till övers för människor som får raseriutbrott 3 gånger om dagen. (Bara för att jag aldrig blir arg...)

Imorgon är en ynka liten fjuttdag i skolan och efter det är jag ledig hela helgen för att åka till min kära faster Hilhoggs i Edinburgh. Yippee!! (Men hjälp vad jag överdriver idag!) Och stackars Ben, han vet inte vad han ska kalla mig så han kallar mig sin "lesbian relative" (=lesbiska släkting för alla som inte förstår = Linn)

Nonsens eller icke nonsens, det är frågan.

H

Ps. Jag dödar dig Linn om du inte kommenterar. Och jag överdriver inte.

Update: dagens låt = "Sitting on the dock of the bay" med Otis Redding. Makalöst.

you look like the silent type

Huset har de senaste dagarna varit invaderat av småbarn som börjar gråta när jag kommer, därför har jag tagit skydd inne på mitt rum (både för deras och min skull). Men jag har gjort det rätt hemtrevligt härinne; har lagt en filt och kudde på golvet och har godis i byrålådan och bra böcker en armlängds avstånd bort + utmärkt musik i hörlurarna så än så länge går det minsann ingen nöd på mig.

Gårdagen spenderades först med att skriva en musikhistorieuppsats om tidigt 60-tal och bl.a. folkrörelsen i USA. Framåt kvällskvisten träffade jag några kompisar och vi gick till "The Twa Tams" och lyssnade på nåt halvbra band och pratade om livet, kärleken och musiken. Eller snarare: de pratade om sina gamla flickvänner och jag var förstående och hjälpsam, som vanligt. Psykolog nästa? La vie Bohème!

Jag har nu i alla fall tagit mod till mig och presenterat mig för mina lärare och oroväckande nog verkar inte en enda av dom veta om att jag är från Sverige. Man kan ju undra vem sjutton det egentligen var som godkände min ansökan?!

Imorgon är det skola från 8.45 till 18.00 och jag längtar! (Nej, jag har inget liv...än)

Dagens inlägg får avslutas med denna fantastiskt smickrande bild och ett Bob-citat:


What good am I if I'm like all the rest...
...What good am I if I know and don't do,
If I see and don't say, if I look right through you,
If I turn a deaf ear to the thunderin' sky,
What good am I?
H

eyes like arrows

ett olevt liv ligger övergett i dikesrenen
tillsammans med gårdagens nyhet
stinkande, oiögonfallande, förbrukad skönhet
panttiden gick ut igår

H
den stickande känslan av uppgivenhet lämnar inte min kropp än på länge...

telefonstolpar

På ett fält på andra sidan motorvägen satt pojken med sitt munspel som för tillfället var hans enda konkreta kompanjon, förutom alla fiktionella själsfränder runtom jorden som han skapat. Livets fortsatta kamp mot att jämnas med marken stannade upp efter ett spräckt tonfall och allt kunde väl inte fortsätta som vanligt men gjorde det ändå. Det ensamma hjärtat öppnade sig och skrumpnade i ett och samma andetag och tillitens konst var som bortblåst. Men vart tog den vägen? Och vad skulle komma i dess ställe? Poeterna skavde vidare och ord som aldrig skulle yttras skrevs ner om pojken, om sagan och om slutet. Om han som lever i döden. Leve döden!

Och en dag ska Bob Dylan dö. Vad gör vi då? http://www.youtube.com/watch?v=pJv1J7ijuaY

H

jag fick aldrig dig

en liten dikt om trötta fötter efter ett par timmars promenerande:

Hur långt dina fötter än bär dig
kommer platsen där du sätter dig ner vara ingenting
i jämförelse med vad du föreställt dig och fortsatt att vandra för.
Den stillhet och tystnad du sökt dränks av buller,
framför dig är ett hav av spikar - du har redan känt deras sylvassa udd.
I friheten finns det ingenting att fly ifrån
så när du väl sätter dig ner har du vandrat i timmar utan mål.
Solen som värmer ditt tidlösa ansikte är dock densamma.

1960talet ekar i mitt huvud.

H

mån dag

Efter en lång/bra dag i skolan ligger/sitter jag nu på min säng och pustar ut. Först sololektion, efter det bandövning i mörkhyade människors tecken. För att bryta den redan uppenbara trenden att de få tjejer som finns i klassen håller ihop satte jag mig vid ett "pojkbord" på sista lektionen.

Helgen spenderades i Cumbernauld hos min underbara släkt i min kusins enorma miljonärsvilla (det var så stort att hon ringde sin sons mobil istället för att gå till delen av huset han befann sig i). Vädret var/är helt makalöst för att vara Skottland så det blev både en promenad i den undersköna naturen tillsammans med mina kusinbarn och bokläsning på gräsmattan. Var på mitt kusinbarns spelning också = mycket bra nyskapande psykadelisk populärrock.

Har några musikprojektsbollar i luften för tillfället - skriver mer om det när det blir mer definitivt...

Dagens låt: "Festival" med Sigur Ròs

H

äkta vänskap

vänner är som stjärnor.

11 år tillsammans.


Uppdatering:
Idag bröt solen fram efter veckor av regn
Kan jag byta mitt liv mot en enkel refräng om kärlek
Jag vill spränga mitt alfabet högt i skyn
Sväva fritt över Bullerbyn jag kommer från

Stäng av dom lärda det får vara nog
Av sanningar utan kött och blod, utan nerver
I kväll så sjöng jag hjärtat ur min kropp
Strängarna brast sen tände dom upp i lokalen

Gud om du hör mig
Jag kommer som den jag är
Gör nånting vackert
Av allt som går sönder här

Telefoner ringer, dörrar slår
Nån som kommer, nån annan som går genom mitt hus
Men nu stiger priset för varje år
Ingen ursäkt längre för att allting går i bitar

Gud om du hör mig
Jag kommer som den jag är
Gör nånting vackert
Av allt som går sönder här

Jag har läst om en man som lämnade stan
För en öde ö bort från minnen och barn som skriker
Efter tjugo år när hans liv var slut kom en journalist med båt dit ut
Och mannen sa: att flytta hit är det värsta jag gjort
Jag är en fången bakom min pärleport
Det fanns ingenstans att fly den dan min egen hand knackade på dörren

Gud om du hör mig
jag kommer som den jag är
gör nånting vackert av allt som går sönder här

-TAW

H

sordid and dingy

Allt är så smutsigt här. Det ligger skräp överallt, typ cyklar i bäckar, och igår flög det t.o.m runt skräp på vår parkering pga att en soptunna hade vält och var full av frigolit, kartong och plast. Ganska snart var den inte så full längre om ni förstår vad jag menar...Men jag har tur som får bo i ett hus som ligger i de fräscha och moderna kvarteren, annars hade jag fått eksem tror jag. Dessutom har jag hittat några rena ställen att hålla till på.

Igår var jag i Scone på en "open mic-night" (= alla som vill får sjunga eller spela) så jag spelade ett par låtar. Det är en helt annan mentalitet här; alla som vill och kan får sjunga och människorna visar uppskattning på ett helt annat sätt än i Sverige. Världens sötaste miniatyr-tant sjöng "Edelweiss" och jag började nästan gråta - så fin var hon!

På tal om hus kommer alltså nu lite bilder på "mitt" hus och mitt rum som jag vet att ni har längtat efter:

Dagens tummen upp får bli Kings of Leon och dagens tummen ner förkylning.

H

"Time is an illusion. Lunchtime doubly so." - The Hitchhikers' Guide to the Galaxy

Idag är det tisdag. Jag försökte hitta citatet ur "Liftarens guide till galaxen" som just tar upp en tisdag, men det verkar vara spårlöst försvunnet. Kanske nästa tisdag.

Ute regnar det som vanligt och hunden vägrar gå ut. Fast igår regnade det faktiskt inte. Vridet att det är den enda dagen man går i skolan som solen lyser - så fort det är ledigt regnar det. Dumma Gud. Igår gick i alla fall jag och några klasskompisar på bio, för att undslippa det vackra vädret, och såg "Funny People" med Adam Sandler och Seth Rogen. Den var inte så rolig, mest sorglig faktiskt. Och 2½ timmar lång (!) vilket förtog upplevelsen något. Dock kan jag numera konstatera att jag har en Seth Rogen-fetisch. Skräckblandad förtjusning där.

Nu hittade jag det! Sean Biggerstaff; jag visste att jag kunde lita på dig!
"Second star to the left and sideways til Tuesday".

vatten mellan springorna
ett steg
och ett till
dånande tystnad skar
revor mellan fader himmel och moder jord
en framåtlutning som bevis på regression
inte mycker mer
tom
tömd
tomhet
t.o.m

Nu ska jag göra lite efterforskningar på soul som är vårt första projekt. Som avslutning kommer här en liten gåta tillägnad mormor:

Tre bröder i samma hus till slut,
som alla ser väldigt olika ut.
Men söker du skilja dem från varandra,
så liknar envar de båda andra.
Den förste är inte det, kommer först sedan,
den andre är inte där, har varit där redan,
blott den tredje är där; han är kortast att skåda,
men dock den som skapar de andra båda,
fast han själv blott finns till i det ögonblick då
nummer ett utav bröderna blir nummer två.
För söker du honom ser du bara
en av de andra i brödernas skara.
Är de tre kanske ett? eller tre, vadfalls?
Eller är de blott två? Eller ingen alls?
Och kan du namnen på bröderna ge,
så nämner du mäktiga härskare tre,
som behärskar tillsammans ett mäktigt rike,
och själva är riket, som like vid like.

- ur "Momo eller kampen om tiden" av Michael Ende

H

pga yttre påtryckningar

gör jag ett litet, innehållsfattigt inlägg bara för att...tja, bara för att helt enkelt.

Dagen har mestadels spenderats framför datorn i olika ställningar (just nu lutad mot fönsterkarmen med en kudde bakom) för att jag idag inte har något bättre för mig. Visst skulle jag kunna läsa, skriva, sjunga, sova, spela munspel, avlägsna överflödig kroppsbehåring alternativt naglar men som en mycket vis ung man en gång sa; "The internet feeds the worst part of your soul. When you have nothing to do you go on, when you’re too tired to read a book. You read the news, you go on to the New York Times, you get bored and go on IMDb. Then you realize how pathetic you are." Byt ut websidorna så är det jag i ett nötskal.

Gårdagens afton spenderades först på en pub och senare på ett dansgolv tillsammans med min klasskompis + pojkvän + övriga bihang. Det var underhållande; eller awesome som min nyfunna vän i sällskapet, låt oss kalla honom "den unge mannen med emofrisyr", envisades med att upprepa. Det var många ord som upprepades den kvällen. På tal om sammanträffanden stötte jag på (som i 'råkade träffa', inte 'uppvaktade') en islänning så vi pratade lite om gamla goda Skandinavien. Sen hade vi nog inte så mycket mer gemensamt.

För att runda av detta superbt nonsensfyllda stycke väljer jag att än en gång citera:
"I’m sort of introverted. I mean I always think I’m introverted and then I find out from people that I’ve told them literally everything about my life within about two meetings so I can’t be that introverted or I could just be really shallow."

Nej, nu är det dags att flytta på mig innan min bakdel blir totalt avdomnad. Jag kanske t.o.m. ska läsa en bok?

H

Ps. Ha så kul Linn och Unni på JUNIS ikväll och gör gärna om "Barbie-andakten" snart igen.

bortom tid

uppmärksamheten rubbar mig
istället för den sedvanliga värmen i hjärtats vrå för bekräftelse
känner jag mig stött ur min bana
inte ens om du skulle stå utanför min dörr och be om min kärlek
skulle jag släppa in den
kanske för att jag är på väg, kanske för att jag är rädd
kanske för att jag är hopplöst och fantasifullt förälskad
i dödssynd nummer ett

Idag bär det av till banken för att ordna med bankkonto så laddar för att spela dum utlänning för att slippa låtsas att jag förstår, vilket jag i ärlighetens namn förmodligen ändå inte skulle göra även om de förklarade allt på svenska.

H

Sa jag klar? Jag menar klockan 2.

Idag är jag ledig. Och imorgon. Och på fredag. Sen är det helg. SEN börjar jag skolan. Dessutom kommer jag vara ledig två dagar i veckan. Ska det fortsätta i den här takten kommer det sluta med att jag blir rastlös - jag har väl inte flyttat till ett annat land för att vara ledig heller! Haha, jag får skaffa en häst alternativt en pojkvän så jag håller mig sysselsatt. Bra plan, verkligen!
Dagens sysselsättning har varit att städa undan allt som låg på mitt golv och istället lägga det på diverse hyllor och i lådor. I brist på tavelramar har jag hängt upp en påse bomullsrondeller på väggen - en kombination av innovation och surrealism, eller kanske bara leda.

Har man inget att göra får man bli pedant istället - det får bli mitt nya livsmotto!

Igår var jag i alla fall i skolan och vi blev uppdelade i temporära band för att sedan ha vårt första uppspel; vi spelade "Smells Like Teen Spirit" och jag lekte Kurt Cobain.

Dagens visdomsord, utöver mina egna, får bli:

"Nej. Jo. Ibland. Absolut, utan tvekan. Inte alls. Bara på torsdagar."

-Adrian Plass (skotte dessutom)

H