Det börjar bli kyligt här på golvet och inatt är sista natten. Imorgon flyttar vi till vårt nya. I eftermiddags var vi inne på en liten snabbvisit - det ser lovande ut. Men har ju tyvärr hunnit bli så cynisk att jag varken litar på hyresvärd eller mäklare till 100%, men kanske att det kan få bli annorlunda den här gången. Snälla, 4:e gången gillt...

Annars är det bra. Vi har det bra. Vi övar massor och fryser om nätterna, men annars är det bra. Igår var sista kastrullbadet och bäste städaren får första (riktiga) duschen imorgon. Gissar på att det inte blir Tamagotchi (hahahaha) (nej mamma, jag och Therese är inte osams...)

Men nu, mina kära damer och herrar, till något helt annat:

På lördag den 9:e oktober kl 20.00 spelar vi i Skårekyrkan utanför Karlstad.
Måndag den 11:e oktober kl 18.00 i Ebersteinska Gymnasiets aula i Norrköping.
Torsdag den 14:e oktober kl 19.00 i Gastsjö Bygdegård i Gastsjö.
Och sist men inte minst: 15:e oktober kl 19.00 i Hällsjö Hembygdsgård, Kramfors.

Det är allt annat än dyrt och trökpop, det här har känsla och galenskap. Kom!

H

en familjebro

Blev tilldelad Beautiful-blogger award av Malin och på något sätt blir 1+1=7, så jag ska alltså skriva 7 saker om mig själv som ingen vet. Jag tänker ju lite spontant att denna "ingen" kan variera i samband med hemlighetsnivå och att den enda som vet allt är en själv, samtidigt som att det är många som vet utspridda delar. Därför utgår jag från att denna "ingen" är alla som inte är mig själv och väljer därför 7 saker som du säkert redan vet, men som jag låtsas att du inte gör:

1. Varje gång en kärleksrelation tar slut klipper jag av mig håret.
2. Jag har 4 tatueringar.
3. När jag var liten ville jag bli glasblåsare.
4. Min framtid har blivit förutspådd minst 2 gånger.
5. Jag är inte allergisk mot hasselnötter trots alla år av mammas oro.
6. Jag har PCO, en hormonsjukdom som gör att min kropp har mer testosteron än vad den borde. Detta visar sig på olika sätt; t.ex. skulle jag kunna ha lika mycket hår på benen som en man om jag valde att spara ut. Det betyder också att min muskelmassa är som en mans och därför om jag skulle bli elitidrottare skulle jag ha ett stort försprång jämtemot de andra kvinnorna.
7. Jag skulle aldrig bli elitidrottare.

Sen ska man tydligen utmana andra bloggers, så jag skjuter hjärtligt ner min medkumpan Thäräse att ens försöka komma i närheten av en så utomordenligt fullbordad hemlighetslista som min. Lycka till!

Jag tänker inte skriva om något seriöst idag, det får sparas till en något lättsammare dag...

H

"...Can you reinvent yourself if you didn't invent yourself in the first place?"

"...A few questions to passers-by to find out where he is, a blast of panic in the middle of a narrow street in a narrow town on what feels like the edge of nowhere, or worse still the edge of everywhere, as though another step will scatter him far and wide beyond himself..."

-"The Wilderness" av Samantha Harvey

Tro och vetande springer ut och in genom mina omedvetet halvöppna fönster och det drar en blöt, kall vind genom bruna förhängen och vita tyger. Någon påstod att de var mina, men jag är inte helt säker. Ord om glömska trillar in genom mina förut oanvända luckor och jag känner igen mig i bortkommenheten och känslan av stå vid kanten av trivialt viktiga beslut. Vem vet, vilka brev har jag öppnat och vem är kvinnan i köket?

H

i love you like a song

Jag överlevde första dagen på jobbet. Men nu är jag trött. Fast jag har blivit en hejare på att diska. Bättre än inget. Annars oroar jag mig. Oroar mig för skatt, drömmar och kyla. Och så oroar jag mig för att jag oroar mig. Inituativ dumhet alltså. Är det människans lott; att ständigt leva i oro och sova med frågetecken under huvudkudden? Måste vi ingå äktenskap med oss själva för att undkomma?

Känsla+förnuft=ratio enligt Naess. Intuition+kunskap=helhet enligt Griffiths.
En evig kamp mot cyberrymden och dess utomjordingars erövring.

"I've got one hand reaching for heaven
and the other one is dragging in the dirt
I've got two souls: one is gonna love you,
and the other one is gonna cause you hurt"
C.K.

Dörren till Halfland

H

imagination kills me

Hösten har kommit nu. Bor man i Skottland händer det både på in- och utsidan. Och jag tvivlar mycket idag, jag rullar ihop mig, lyfter upp fötterna från golvet så att mina tankar inte kan krypa upp och bygga bo och lägger hjärnan i friläge. Precis som mormor brukar göra i backen ner till Skärstad. Men man behöver nog en hel livstid på sig att lära sig hur man gör utan att förstöra bromsarna, för det känns farligt lockande att inte lägga i växeln igen, att låta ratten leva sitt eget liv.

Vad är det i oss människor som gör att vi alltid längtar efter det vi inte har, som undrar hur det skulle kännas om allt vore annorlunda? Är det i-landets symptom; sjukdomen som följer med du kan göra vad du vill? Och vad är det som gör att det är så mycket lättare att bara fastna än att resa sig upp? Jag vet att jag är en hycklare som säger att internet är mitt hjärtas, min fantasiförmågas och initiativs död. En oändlig källa till kunskap, underhållning, tidsfördriv. Men det driver mig till en alldeles förtidig död.


Från vårt egna lilla bräde
syns världen genom kalla, lockande glimtar
i dimma myllrar ett släkte
med odjurets lystnad i sina ögon
de jagar, de hetsar
i överflödslivet grepp står ingen stark;
alla förvandlas de till stadens vildar

ett exodus av bilar
ett mannaregn av ting
som ingen minns att man kan leva utan
ett mullrande störtlopp där man bara kan förlora
förlora sig själv, sin frihet
och med det sin medmänsklighet
skynda, skynda att inte gå miste
skynda, skynda att bli det ni ska

eller ta in på långsamhetens hotell
där allt är utan kostnad
sålänge du lämnar ditt bagage utanför porten
och med det din rädsla
Kom

H

at the edge of wilderness

När jag tittar på framtiden ser jag en trasighet; en uppslitning som verkar oundviklig. Och jag menar inte bara min egen framtid, utan världens. När din egen värld rasar och tänjs ut till max är det illa nog, men när en hel värld gör det är konsekvenserna ännu större. Förödande. Skrämmande. Den här dokumentären såg jag för ett par dagar sedan och om man bortser från den oerhört amerikanskt dramatiska underklangen är bilderna och budskapet givande. Det är heller inget nytt, snarare gammalt, men inte mindre relevant för det. Så om du har 1,5 timme till övers någon dag; sätt dig ner framför datorn och titta. http://www.youtube.com/watch?v=jqxENMKaeCU

H

hjärtpunkter

Efter en helg av vilda "barnkalas", tidiga mornar och alldeles för lite sömn spenderar jag dagen på fönsterbrädan och läser kurslitteratur om Hopifolkets speciella tids- och rumskänsla. Mellan varven spelar jag tetris och dricker nyponsoppa.

Dessutom är jag mycket stolt; Liam har nämligen sagt sin första, egenskapade mening på svenska! Efter ändlösa försök och skrattattacker att lära honom "imse, vimse, spindel" sa han igår: Det var en flodhäst och en spindel. Efter att chocken lagt sig kom jag och Therese, utsända som svenska grammatiska delegater, fram till att denna mening var både relevant och korrekt - för visst måste det väl finnas en och annan spindel som svingar förbi en damm och råkar mellanlanda på en flodhäst? (Det finns väl spindlar i djungeln..? Eller vart bor flodhästar egentligen?)


"...Och när händelser tonar bort i så stora och fjärran avstånd att all konkret känsla av jordisk utsträckning och förankring helt försvinner, då börjar för hopifolket en ny dimension som är mytens rike. Och den subjektiva sfären som så att säga rör sig efter den objektiva sfären når där i mytens rike fram och sammansmälter med det objektiva - eller, bättre, bägge dessa sfärer slukas upp av det rena varat som varken har början eller slut. Men denna hopianska dimension är inte bara mytens, utan också stjärnhimlens. Stjärnorna är lika mytiskt avlägsna som det som en gång hände i skapelselegenderna."

H