everything is moving so fast

2 dagar kvar och jag börjar få lite panik. Vad ska jag ha med mig? Tänk om saker ändras när jag är borta? Kommer jag kunna vara 100% hemma när Liam inte är med mig? 3 veckor är inte farligt länge, jag vet, men det känns ändå tungt i hjärtat. Ni får ursäkta min otroligt personliga explosion här och slå ert döva öra till, jag längtar jättemycket efter att åka till Sverige och träffa alla er underbara människor! Men jag kommer också sakna de som utgör mitt hem här; mina tokiga spanjorer, min tusenfaldigt fantastiska Therese och min lysande och hjärtevärmande Liam.

Här kommer lite bilder från spelningen i konserthallen i måndags:

Snart ses vi därhemma kära vänner!

H

Grattis på Sverigedagen!

Hur är det man säger egentligen? Och varför bryr jag mig för första gången någonsin? Är det för att man automatiskt förvandlas till nationalromantiker när man flyttar utomlands? Eller kan det kanske vara för att en viss annan svenska rabblar nationaldagsfakta dygnet runt? Här ska bakas cheesecake (det är ju Sveriges nationalrätt sedan hundratals år?!) och firas med att, ja äta den antar jag. Vi har visst ingen flagga men dagen till ära bär jag blåa och gula kläder = jeans & t-shirt. Okej, jag får helt enkelt erkänna vilken bluff jag är - nationaldagen är nog inte riktigt min grej...

Däremot har vår sambo José skrivit en (sin första) sång på svenska, allt för att hylla landet han snart ska under-/besöka:

Igår var vi ute i det underbara skotska vädret. För vissa stunder var det verkligen underbart. Andra mindre så. Jag och Liam blev strandsatta under ett träd då regnet bara piskade ner i den annars så soliga parken. Vi lyckades hålla oss någorlunda torra och t.o.m. jag tyckte att det var lite romantiskt. Sen bajsade en fågel på oss så jag, numera kallad "cute dictator", bestämde att det var dags att gå hem. Vädret skärpte sen till sig så vår lilla brokiga liga/familj gick ut på upptäcksfärd runt vår lilla stad. Den kan vara riktigt fin ibland och vi med:

H

Glad 2:a juni till er alla!

Varför? tänker du.
Jo;
jag har infört traditionen att säga grattis till varenda dag (till vissas underhållning och andras förtret). Varenda morgon så fort jag öppnat mina grusiga små ögon säger jag "Vilken fin dag!" även när regnet smattrar mot våra en-glasfönster och det är 12 grader kallt/varmt i rummet. Denna positiva livssyn skrämmer även mig, kära läsare - har jag gått och blivit optimist såhär på gamla dar? Ni kan lugna er, det är inte så illa som det låter. Dessutom är jag rätt säker på att det kommer gå över, ganska snart till och med.

Annars då? Tiden rullar på, vrider sig framåt, springer i cirklar, ruskar av sig vintern och är på god väg in i sommaren. Om 9 dagar är jag hemma. (Jag vet, nedräkningar ÄR urtöntig, men jag kan bara inte låta bli...) Efter att ha bott i drygt 2 månader i just denna lägenheten tillsammans med just dessa människor skulle det vara skamligt att inte uttrycka vilket underbart hem detta är och utbrista i tacksamhet för att jag får dela denna upplevelse här med dem. Men hemma är alltid hemma. Där hjärtat är. Och mitt hjärta är visst lite överallt. Jag har portionerat alt. auktionerat ut en bit här och en bit där under de senaste åren, fått mycket fina bitar tillbaka och ibland ingenting alls. Och det är väl så livet är; man ger av sig själv på både gott och ont och försöker gå på lina bredvid en massa andra människor - en del så nära att man kan hjälpas åt genom att sträcka ut en hand och andra nästan bortom sikte. Vissa linor går parallellt med din egen en kort stund medan andra gör det längre, vissa dansöser vill du helst knuffa ner och andra försöker du hjälpa upp med lyftande ord.

På måndag blir det sista spelningen med mitt collegeband Greyhound Shaped Ornaments och som grädde på moset ska vi spela i konserthallen här i Perth. Så just nu laddar vi för fullt, skriver nya låtar och peppar. Sen ska vi ju bara spela i 15 minuter så går det riktigt illa går det åtminstone över ganska fort. Se, optimismen tryter redan! Imorgon ska jag ha mina två sista möten i skolan; en uppsjungning och en portfolioinlämning. Sen ska det i stort sett vara klart. Fantastiskt konstigt hur fort ett läsår kan gå och hur lite och mycket det mötte mina förväntningar. Allt är som det ska och brukar alltså.

Nej, nu ska jag ge mig ut i solen och försöka känna mig levande och aktiv en liten stund. Dessutom kommer det säkert börja regna snart.

H