Vatten porlar eller forsar inte; det bubblar, vrider, slirar och snirklar sig. Tittar du ut över en älv eller en flod ser du den stora massan av vattenmolekyler migrera och forsera framåt, men tittar du närmre ser du att det bildas små klungor, samhällen, där vattnet sliter och drar åt olika håll. Till och med bakåt.
Trots detta dras ändå vattnet framåt, även bakåtsträvaren.
Trots detta dras ändå vattnet framåt, även bakåtsträvaren.
Sa ju att jag kanske skulle bli förvirrad om jag gav mig på att läsa ingående....jag förstår vad du menar (så långt man nu kan förstå varandra) men det blir ju som alltid bara mer frågor: är det säkert att vattnet dras framåt? Är det hälsosamt att det gör det? Kanske vi behöver lite vatten på andra håll? Kanske en del strömmar alltid går åt andra hållet, och det vattnet hamnar någon annanstans?
SvaraRaderaOch vem syftar du egentligen på, vem i kollektivet som är vår egen lilla å strävar bakåt, strävar nån överhuvudtaget framåt, framåt?
Godnatt? :-)
Bra originaltext av Hannah och intressant kommentar från Th.! Jag kan nog tänka mig vem som åsyftas med epitetet bakåtsträvare i alla fall... På det sättet är det väl tur att vattnet alltid för framåt! Fast visst finns det underströmmar och sidorännilar också! Glöm inte att det mjuka vattnet slipar den hårda stenen till vackra runda former och att vi, som taoisterna förespråkar, ska vara som vattnet... Är ni äntligen ett helt kollektiv nu?
SvaraRadera