6 juni 2010

Grattis på Sverigedagen!

Hur är det man säger egentligen? Och varför bryr jag mig för första gången någonsin? Är det för att man automatiskt förvandlas till nationalromantiker när man flyttar utomlands? Eller kan det kanske vara för att en viss annan svenska rabblar nationaldagsfakta dygnet runt? Här ska bakas cheesecake (det är ju Sveriges nationalrätt sedan hundratals år?!) och firas med att, ja äta den antar jag. Vi har visst ingen flagga men dagen till ära bär jag blåa och gula kläder = jeans & t-shirt. Okej, jag får helt enkelt erkänna vilken bluff jag är - nationaldagen är nog inte riktigt min grej...

Däremot har vår sambo José skrivit en (sin första) sång på svenska, allt för att hylla landet han snart ska under-/besöka:

Igår var vi ute i det underbara skotska vädret. För vissa stunder var det verkligen underbart. Andra mindre så. Jag och Liam blev strandsatta under ett träd då regnet bara piskade ner i den annars så soliga parken. Vi lyckades hålla oss någorlunda torra och t.o.m. jag tyckte att det var lite romantiskt. Sen bajsade en fågel på oss så jag, numera kallad "cute dictator", bestämde att det var dags att gå hem. Vädret skärpte sen till sig så vår lilla brokiga liga/familj gick ut på upptäcksfärd runt vår lilla stad. Den kan vara riktigt fin ibland och vi med:

H

4 kommentarer:

  1. Sjukt bra låt! Hälsa honom det. Det var även fint att höra ditt bubblande gapskratt på slutet. Välkommen till Sverige snart!

    SvaraRadera
  2. Jag bara undrar: När ska hoppkortens epok gå över!?

    SvaraRadera
  3. Hälsa sångaren och tacka för underhållningen! Instämmer i Idas kommentar om gapskrattet på slutet också. Vi ses snart!

    SvaraRadera
  4. Vad är det för ett litet troll på sista bilden??!!:P

    SvaraRadera