19 april 2010

I belong nowhere, I belong to halfland

Kniven du satt i mig ärrar mig för livet
i timtal vill jag stirra in i min andes tomma inte
och sluta finnas
kunde du inte ta över när jag blir för mycket,
skrapa bort mitt döda hjärncellsförråd
och gärna lite till
byta ut min tanketabell
förnya tiderna
eller bara åka förbi just min station
för jag är en hemlös född i en urbefolknings vagga
mina fötter färdas över flertalet marker
mitt land är ett halft land utan gränser
ständigt skall jag längta
H

2 kommentarer:

  1. Ja, vad kan man säga...mer än att jag förstår och känner igen och tror att det är något man får leva med. Men som du vet kommer det också andra dagar, då allt känns annorlunda. Må solen skina på dig denna vår, så att du känner värme inombords och får många fräknar! Kram, kram, kram

    SvaraRadera
  2. Home is where the heart is och ju aldre man blir, ju fler manniskor man moter, ju fler stallen innebar det. Att som nu dela hjartan och sanger i D-dur med andra halvlandare (dubbelmeningen utan prickar over andra a:et halvt avsiktlig) ar ett av de finaste hem jag haft! Vi far se till att landa lite oftare i lugn och ro framover bara, blanda ut galenskapen lite. :)

    SvaraRadera