...goes Hannah i Uppsala

Här är jag nu alltså, i en vackert anrik stad, just nu sittandes på 1 av 2 balkonger i lyxlägenheten jag för tillfället bor i. Det är minsann inte alla som har sån tur som jag! Fast nackdelen är väl att man är helt omringad av andra byggnader, så inget nakenspring för mig inte! Ska väl också säga att detta skrivs från min nya dator; ett mycket pålitligt kreatur (tills motbevisat).

Så, vad finns det att säga om utbildningen såhär långt? Idag hade vi första riktiga föreläsningen, den var rörig och stressig, men imorgon får vi ett andra smakprov. Annars är det en lagom stor klass, fast alla är så fruktansvärt unga bara! Eller så är det jag som har bästa kompisar i 30årsåldern...Känns detta rätt då? Nej, inte särskilt. Men det känns inte fel heller. Jag har pluggat 6 av mina 8 timmar idag, nu återstår bara ett till kapitel och några artiklar, så kan jag stänga ner butiken helt för dagen sen.

Och jag saknar, och jag längtar - så mycket att det ibland blir svårt att andas, så mycket att jag ibland måste stå still en stund för att inte tappa fotfästet. Jag ser er överallt, tror att ni ska komma runt nästa husknut, ser fram emot att ses hemma i någons slitna gamla soffa och prata liv; men istället är ni långt borta och jag lever visst bara på 1%. Resten drunknade i havet; i mitt hav av förväntningar och pretentioner.

H