Jag skulle kunna skylla på att jag har så FRUKTANSVÄRT mycket att göra såhär en vecka innan tenta etc etc, men så bra är jag inte på att ljuga. Jag ska ju inte ens göra tentan, så man skulle nästan kanske till och med kunna säga att det är motsatt känsla här på andra sidan tangentbordet...Jag har åtminstone ett fysiskt tangentbord medan vissa andra (*host* mormor *host, host*) går och skaffar sig nymodiga apparater med färre knappar än brukligt. Man ska glädja sig åt det lilla.
And I'm really trying not to break, jag försöker till mitt yttersta (läs: innersta?) att förstå varför det är så mycket svårare att leva än att överleva. Visst - man ska "unne sig å götte sig litte" här i livet för att pigga upp vardagen, men tänk om det istället är hela vardagen som borde bytas ut..? Om den inte duger helt enkelt? Om jag inte duger såhär? Helt enkelt.
H
Jag tror för min del att det är vardagen som är det verkliga och viktigaste. Och att i den finns och behövs jag. Där finner jag både mål och mening och vägen att gå på. I vardagens bestyr och möten blir jag till. Jag "hugger ved och bär vatten" dag ut och dag in och det är det jag är till för. Där emellan tänker jag en och annan tanke som lyfter och får mig att flyga som en fri fågel mot den oändliga himmelen/rymden/evigheten. Sen bär jag ännu mer vatten och hugger ännu mer ved.
SvaraRadera