Glad 2:a juni till er alla!

Varför? tänker du.
Jo;
jag har infört traditionen att säga grattis till varenda dag (till vissas underhållning och andras förtret). Varenda morgon så fort jag öppnat mina grusiga små ögon säger jag "Vilken fin dag!" även när regnet smattrar mot våra en-glasfönster och det är 12 grader kallt/varmt i rummet. Denna positiva livssyn skrämmer även mig, kära läsare - har jag gått och blivit optimist såhär på gamla dar? Ni kan lugna er, det är inte så illa som det låter. Dessutom är jag rätt säker på att det kommer gå över, ganska snart till och med.

Annars då? Tiden rullar på, vrider sig framåt, springer i cirklar, ruskar av sig vintern och är på god väg in i sommaren. Om 9 dagar är jag hemma. (Jag vet, nedräkningar ÄR urtöntig, men jag kan bara inte låta bli...) Efter att ha bott i drygt 2 månader i just denna lägenheten tillsammans med just dessa människor skulle det vara skamligt att inte uttrycka vilket underbart hem detta är och utbrista i tacksamhet för att jag får dela denna upplevelse här med dem. Men hemma är alltid hemma. Där hjärtat är. Och mitt hjärta är visst lite överallt. Jag har portionerat alt. auktionerat ut en bit här och en bit där under de senaste åren, fått mycket fina bitar tillbaka och ibland ingenting alls. Och det är väl så livet är; man ger av sig själv på både gott och ont och försöker gå på lina bredvid en massa andra människor - en del så nära att man kan hjälpas åt genom att sträcka ut en hand och andra nästan bortom sikte. Vissa linor går parallellt med din egen en kort stund medan andra gör det längre, vissa dansöser vill du helst knuffa ner och andra försöker du hjälpa upp med lyftande ord.

På måndag blir det sista spelningen med mitt collegeband Greyhound Shaped Ornaments och som grädde på moset ska vi spela i konserthallen här i Perth. Så just nu laddar vi för fullt, skriver nya låtar och peppar. Sen ska vi ju bara spela i 15 minuter så går det riktigt illa går det åtminstone över ganska fort. Se, optimismen tryter redan! Imorgon ska jag ha mina två sista möten i skolan; en uppsjungning och en portfolioinlämning. Sen ska det i stort sett vara klart. Fantastiskt konstigt hur fort ett läsår kan gå och hur lite och mycket det mötte mina förväntningar. Allt är som det ska och brukar alltså.

Nej, nu ska jag ge mig ut i solen och försöka känna mig levande och aktiv en liten stund. Dessutom kommer det säkert börja regna snart.

H