29 oktober 2011

saying nothing, that's enough for me




På sistone har det blivit väldigt mycket bebis här i min blogg, så nu är det dags att bryta trenden.





Att vänta på att bli gammal och på så sätt komma undan med att ha skägg, vilja vara ifred och slippa leta efter allt det som folk i min ålder "ska" leta efter. Typ stil, partner, passion, personlighet. Alla jag känner verkar vara i sitt ässe just nu; deras karriär går uppåt, de är med i framgångsrika band, de har stadgat sig, hittat drömjobbet, fått barn, är snygga och lyckade. Inne. (alla har förstås även allt detta på samma gång)

Och jag, jag sitter bara och väntar på att mitt skrivbord ska börja gro igen för att en dag kanske till och med få spira. Men först måste det vara vinter - en riktigt lång en verkar det som. Några löv verkar fortfarande klamra sig fast vid grenarna, jag känner igen mig i deras kramp, och hoppas barnsligt på att det nån gång ska vara livet som klamrar sig fast vid mig och inte tvärtom.


om världen vore en emotionell strippklubb
skulle min känslokropp vara den mest eftersökta
min själs underkläder fyllda av uppskattande papperspengar
plakat med min nakenhet som lockbete
skulle pryda husens väggar
om världen var en emotionell strippklubb

H

1 kommentar:

  1. Även hos mig finns ett observerande av dessa äss, och en ambivalent vilja att simma mot strömmen. Jag kommer i alla fall undan med skägg, trots min ringa ålder (helskägg är dock ännu inte att tala om efter nyliga experiment).
    Vinter på ingång, det ser jag som goda nyheter. Hoppas bara på mycket snö, samt effektiv snöröjning. Vintern, en tid då naturen vilar. En tid då mänskligheten får vila. Låt denna vinter få bli en tid av frid där livet får finnas med, krampfri och upplyftande. Det blev kväll och det blev morgon.

    Det är gott att då och då möta dina tankar på denna digitala vägg. Hang in there! Solsken kommer.
    /Nordman

    SvaraRadera