4 oktober 2009

nobody said it was easy - no one ever said it would be this hard

Trots att det oktober åt jag faktiskt min frukost bestående av bl.a. jordgubbar utomhus imorse. Den ni. Det är ett av privilegiumen med att vara hemlös. Eller som Ben kallar mig: homo-hobo.

Igår var vi på jazzfestival och det var pinsamt hur dåliga sångerskorna var. Men jag blev kompis med en hund i alla fall + människor under 18. Speedo utan S, som jag just lärt mig. Tänk, dagens ungdom och alla deras dumheter! Käre värld vad tacksam jag är över att vara brådmogen, förnuftig och överdrivet gammaldags...konservatist - javisst!
Dock verkar dagens s.k. unga vara väldigt kvällströtta, för en viss tillfällig rumskamrat "råkar" alltid somna före mig vilket verkar reta honom något oerhört. I och för sig verkar sömn bli mindre viktigt ju äldre du blir, så det kan ju faktiskt vara en indikator på att jag håller på att bli en riktig mamma (eller pappa). ÄNTLIGEN! (Måste hem och fylla i fler vuxenpoäng i min kompisbok - vilken motsägelse)

Tyvärr kommer jag inte på så mycket mer att säga som skulle kunna intressera dig, er eller ens mig själv, men nu ska i alla fall jag tänka på vad jag gör om en vecka...nämligen lyssna på TAW!!

H

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar