Har kan man va...

Solen den bara lyser och lyser och da kan man ju tanka; "Men ar det inte Skottland som det alltid regnar?!" lite forvanat. Kara vanner, detta trodde aven jag men Perth har visat sig vara Skottlands eget svar pa, ja...eh, den franska rivieran kanske? Mahanda att jag pratar lite i nattmossan men budskapet borde ju inte vara alltfor svartolkat.

Igar sjong jag ordentligt for forsta gangen pa over 2 veckor efter att ha haft tokhosta och halsont - det kan jamforas med att lara sig att cykla (eller simma for de som kan det fran borjan) en andra gang. Man ar inte helt saker pa att det ska ga vagen, men nar man val borjar bara flyger det fram (alternativt plaskar).

I sondags gick jag tillsammans med pusselbit 1 & 2 + tokspanjorerna till Scone Palace for att vidga vara vyer. Nar vi kom fram var grindarna lasta och det visade sig att det var stangt vintertid, men nar vi anda hade gatt sa langt kunde vi ju inte vanda tillbaka bara sadar utan vidare sa efter en stunds letande hittade vi en bakvag som vi smog in pa och tog oss in pa omradet. Dar sprang vi sedan omkring och kande oss smatt kriminella, lekte sma grodorna och tappade bort oss i en labyrint (forutom jag som hittade ut forst) fulla av adrenalin alternativt hormoner. Efter detta lilla aventyr var en pub av nagot slag nasta punkt pa listan sa vi pallrade oss ivag till samhallet Scone dar vi avnjot en fattigmanslunch och tog oss sedan hem. Allt som allt gick vi i minst 3 timmar och det firade jag och Therese med att baka en (OTROLIGT LYCKAD) kladdkaka som i sin tur firades med att atas upp. 5 av 5 toasters.

Manniskor att leva tillsammans med i nuet

H