19 september 2010

i love you like a song

Jag överlevde första dagen på jobbet. Men nu är jag trött. Fast jag har blivit en hejare på att diska. Bättre än inget. Annars oroar jag mig. Oroar mig för skatt, drömmar och kyla. Och så oroar jag mig för att jag oroar mig. Inituativ dumhet alltså. Är det människans lott; att ständigt leva i oro och sova med frågetecken under huvudkudden? Måste vi ingå äktenskap med oss själva för att undkomma?

Känsla+förnuft=ratio enligt Naess. Intuition+kunskap=helhet enligt Griffiths.
En evig kamp mot cyberrymden och dess utomjordingars erövring.


"I've got one hand reaching for heaven
and the other one is dragging in the dirt
I've got two souls: one is gonna love you,
and the other one is gonna cause you hurt"
C.K.
Dörren till Halfland



H
Upplagd av

2 kommentarer:

  1. Elsa Maria20 september 2010 kl. 08:09

    Oro är kanske vår lott...men oroa dig inte över att du oroar dig. Det är helt okej. Tänker samtidigt på Denise Levertovs dikt i din morfars dödsannons. Att våga sväva fritt och vila trygg i flykten...(har glömt de exakta orden).

    Håll dörren öppen till ditt "Halfland" och se styrkan i svagheten, blir ett litet råd från din mamma på morgonkvisten. (Så söt dörr, förresten!)
    Stor, varm kram

    SvaraRadera
  2. Anonym21 september 2010 kl. 13:22

    Snygg design! Påminner lite om nån årstid, jag tror det kan vara höst! ;) Och nu är det höst! Så passande. Saknar dig mycket. //Linn.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)