"...A few questions to passers-by to find out where he is, a blast of panic in the middle of a narrow street in a narrow town on what feels like the edge of nowhere, or worse still the edge of everywhere, as though another step will scatter him far and wide beyond himself..."
-"The Wilderness" av Samantha Harvey
Tro och vetande springer ut och in genom mina omedvetet halvöppna fönster och det drar en blöt, kall vind genom bruna förhängen och vita tyger. Någon påstod att de var mina, men jag är inte helt säker. Ord om glömska trillar in genom mina förut oanvända luckor och jag känner igen mig i bortkommenheten och känslan av stå vid kanten av trivialt viktiga beslut. Vem vet, vilka brev har jag öppnat och vem är kvinnan i köket?
H
H
Vad fint att du la in din morfars dikt (eller D Levertovs)! Visst säger den mycket? The narrow streets are not quite as narrow as you think, maybe? Hoppas det i alla fall...gör din mamma. Det finns rymd och något bortom egot, tror jag dessutom.
SvaraRaderaHannah! Vilken fin bild och vilken vacker dikt. Fritt fall är så lockande men samtidigt så skrämmande; men man kan tänka och fantisera ...
SvaraRaderaPappa
Mitt i all djupsinnighet smafnissar jag gott over kvinnan i koket. Kvinnan i koket paid for the pint glasses you know. Och har bestamt att imorgon gar vi pa promenad on narrow streets to a less narrow part of town tills stegen atminstone tillfalligtvis haller ihop mer an dom splittrar.
SvaraRadera