Hur långt dina fötter än bär dig
kommer platsen där du sätter dig ner vara ingenting
i jämförelse med vad du föreställt dig och fortsatt att vandra för.
Den stillhet och tystnad du sökt dränks av buller,
framför dig är ett hav av spikar - du har redan känt deras sylvassa udd.
I friheten finns det ingenting att fly ifrån
så när du väl sätter dig ner har du vandrat i timmar utan mål.
Solen som värmer ditt tidlösa ansikte är dock densamma.
1960talet ekar i mitt huvud.
H
Att ha ett eko av 60-talet i sitt huvud är inte så dumt! Läser du bara om det eller lyssnar du på musik också?
SvaraRaderaFin dikt förresten! Men nu är det snart sängdags för min del. Kram
Hej! Det här blir inte så mycket kommentar av det du skrivit även om jag läst igenom i princip hela ditt bloggarkiv vid det här laget. Det här blir mer som ett mail som undrar: Hur har du det? Trivs du? Är det som du förväntat dig med skolan? Gillar du Perth?
SvaraRaderaSkriv och berätta lite. Kanske till min mail. Antar att du har den...
Ha det bäst, kramar till dig
/Viktor