you look like the silent type

Huset har de senaste dagarna varit invaderat av småbarn som börjar gråta när jag kommer, därför har jag tagit skydd inne på mitt rum (både för deras och min skull). Men jag har gjort det rätt hemtrevligt härinne; har lagt en filt och kudde på golvet och har godis i byrålådan och bra böcker en armlängds avstånd bort + utmärkt musik i hörlurarna så än så länge går det minsann ingen nöd på mig.

Gårdagen spenderades först med att skriva en musikhistorieuppsats om tidigt 60-tal och bl.a. folkrörelsen i USA. Framåt kvällskvisten träffade jag några kompisar och vi gick till "The Twa Tams" och lyssnade på nåt halvbra band och pratade om livet, kärleken och musiken. Eller snarare: de pratade om sina gamla flickvänner och jag var förstående och hjälpsam, som vanligt. Psykolog nästa? La vie Bohème!

Jag har nu i alla fall tagit mod till mig och presenterat mig för mina lärare och oroväckande nog verkar inte en enda av dom veta om att jag är från Sverige. Man kan ju undra vem sjutton det egentligen var som godkände min ansökan?!

Imorgon är det skola från 8.45 till 18.00 och jag längtar! (Nej, jag har inget liv...än)

Dagens inlägg får avslutas med denna fantastiskt smickrande bild och ett Bob-citat:


What good am I if I'm like all the rest...
...What good am I if I know and don't do,
If I see and don't say, if I look right through you,
If I turn a deaf ear to the thunderin' sky,
What good am I?
H